Foto: Magnus Egler

Tänkvärt skoj. (NS 2003-12-01)

Ängelen
Cecilia Frode
Norrbottensteatern, Luleå
Söndag den 30 november

Cecilia Frode dansar in på scenen och börjar sjunga en sång om en rockstjärna som hon är kär i. Hon är målad som en clown, klädd som en ängel och glider raskt in på en berättelse om vad som bjuds på hälsohem.
Hon pratar om män, ensamhet och allt däremellan som ett frankt och lite lillgammalt barn. Hon filosoferar, sjunger, skuttar och gör finurliga tankevändningar som får publiken att vrida sig av skratt.

Men längre in i föreställningen smyger sig allvaret in i monologen. ”Ängelen” är inte bara en lyckligt obekymrad clown. Faktum är att hon har grubblat sig bedrövad, som hon själv uttrycker det. ”Jag vill inte vara elak, jag försöker bara vara sann”, säger hon på en dialekt någonstans mittemellan Hajk och Stefan & Krister.
Existens är svårt. Kärlek och ensamhet också. Ska man vara glad och till lags hela tiden, eller kan man bli omtyckt för sin egen skull?

När det blir som allra sorgligast och tyngst, när publiken sitter andäktigt och håller andan - då säger hon någonting oväntat, och så kommer det förlösande skrattet. Publiken kan andas ut. För den gången.
Cecilia Frode bjuder på hela sig själv i denna utmanande och utlämnande föreställning. Hennes kroppspråk är underbart, och hon kastar sin publik mellan hopp och förtvivlan med gastkramande monologer och vansinnigt roliga kommentarer.
Upplevelsen blir otrolig.
Det var faktiskt länge sedan jag såg en så genomtänkt och stark pjäs, som vågar pendla mellan lycka och olycka.

Ida Fredriksson
Norrländska Socialdemokraten