Photo: Magnus Egler

En filosofisk ängel på besök (ABG 2003-12-06)

"Den som har flest saker när man dör har varit mest ensam."
En av alla underfundiga och filosofiska kommentarer som Cecilia Frode levererade i går på Gävle Teater via sin karaktär Ängelen. En kommentar som är slutsatsen av ett resonemang att varje gång man känner sig ensam köper man en sak för att trösta sig. Ensam är också ett ord som kännetecknar Cecilia Frodes figur.
I alla berättelser och kluriga tankegångar ligger en underton av ensamhet. Det är ju Ängelens eget liv hon berättar om; uppväxt, familj, kärleken men även önskemål och drömmar. Ängelen är också en dubbelbottnad figur.
I sitt framträdande är hon mycket naiv, nästan barnslig, med många naiva uttryck. Men hon diskuterar och funderar över existentiella frågor som meningen med livet, finns Gud, varför vi finns på jorden och så vidare. Ganska djupt!

Cecilia Frode skriver själv att Ängelen är en blandning av clown, barn och ängel. Clown, ja med den make upen kan man inte vara annat. Och barn, ja hon är som sagt otroligt barnslig i sitt uppförande. Men ängel? Inte om man med det menar ett sändebud från Gud, för det betonar hon tydligt att hon inte tror på Gud. I så fall är det för att hon är helt klädd i vitt, är otroligt rar och egentligen vill alla väl.

Jag tycker om föreställningar med ytterst lite eller ingen rekvisita, och i denna föreställning fanns ingen förutom musikernas instrument och en mikrofon. Därför blev stämningen så intim, och kontakten med personerna på scenen så gemytlig. Cecilia Frodes framförande var charmigt och proffsigt, balanserande mellan allvar och lättsamhet. Och musikerna Bengt Lindkvist och Per V Johansson gav ett förstklassigt stöd i sångerna. Sångerna som var lika underfundiga och filosofiska som monologen och ibland även med tvära kast i texten.

Slutet kom väldigt plötsligt, men ändå rätt naturligt. Det var väl dags för Ängelen att "släppa allt och gå vidare" som hon sa några gånger. Vidare mot riktig kärlek kanske, för "riktig kärlek är att ha en stjärt i ansiktet."

Bodil Proos
Arbetarbladet Gävle