Lätt på foten som en ängel (SMP 05-03-23)

Lätt på foten som en ängel, om yttrandet tillåts. Cecilia Frode på Växjö teater var en upplevelse av annorlunda slag. Här kommer en kvinna i sina bästa år i kroppsnära trikåer och håller låda till hopsasteg och man njuter fullständigt.

Ett ordflöde, nära nog som ramsor, innehåller en osynlig pollett som plötsligt ramlar ner utan att man hade tänkt sig det, så sitter man där och, jaha, just det. Så är det.
Så många tankar om männen, ensamheten, fantasierna. Och sakerna. Är man ensam samlar man många saker. Den som samlar flest har varit mest ensam.

Cecilia Frode framträder som om hon vore viktlös. Många gånger är hon komikern som kan vända till en fot eller hand bara för att det är roligt, då blir det roligt, och allting på slak lina och nära det otillåtna. För skulle någon en aning klumpigare person pröva ett sådant rörelsemönster skulle löjet göra entré. Bums.

Nonsensprat och djuplodning i samma mening, ett steg eller en vridning som säger mer än tusen ord. Så studsar hon iväg, gång på gång, för att hämta den fasta mikrofonen och sjunga sina visor till Ackompanjemang av Bengt Lindkvist och Per V Johansson.

Det är visor med en del toner i gränslandet, där likaväl som i hopsastegen är precisionen absolut. Texterna är handfasta, de handlar om det som händer alla, inte bara andra.
Motiven har kanske en aning släktskap med Cornelis Vreesvijks handfasta sätt att skildra, men annars finns inget som kan locka tankarna åt det hållet.

Föreställningen heter Ängelen, det är ett bra val och efter vad Cecilia Frode skriver i programbladet är det publiken på Göteborgs stadsteater som spontant börjat kalla hennes gestalt så. Hela figuren, inklusive både text och regi, är resultatet av hennes eget arbete. Ängeln är kombinationen av clown och ängel, ur ett sådant väsen kan ingenting annat än sanningen komma.

Åke Svensson
Smålandsposten
ake.svensson@smp.se
0470 - 77 06 18